ONDSKAN    av Jan Guillou

Ondskan handlar om Erik som är duktig på idrott, speciellt simning. Han lever i vad jag tror är en överklassfamilj, inte en arbetarfamilj i alla fall, med sin mamma, pappa och lillebror. Hans pappa är lite av vad man kan kalla sadist, och slår Erik. Erik hamnar ofta i slagsmål i skolan, och efter ett tag blir han relegerad och skickad till internatskolan Stjärnsberg. Där blir han rumskamrat med Pierre, en liten knubbig intelligent kille. På skolan råder s.k. kamratuppfostran, där de äldre eleverna styr och ställer bland de yngre eleverna. När Erik kommer till Stjärnsberg bestämmer han sig för att sluta slåss, men han märker ganska snabbt att det inte fungerar. Han kämpar emot det dom kallar kamratuppfostran som inte fungerar. Tillslut, ett tag innan examen, får Erik ut sin hämnd mot den högst uppsatta eleven på skolan. Han hämnas inte genom att slåss, utan istället psykar han honom tills han spyr. När han sedan möter sin pappa är han större, starkare och har ett bättre psyke än när han åkte…

Ondskan är en hemsk bok, som jag efter att ha läst, tycker har ett bra slut. Redan från början ställde jag mig på Eriks sida, även om det han gör inte alltid är det bästa.
Boken är skriven som om en person har följt Erik under denna tid, och sedan skrivit utefter det, men Eriks och Pierres tankar finns också med.
I taldialogerna, som är viktiga i denna bok, får man veta ganska mycket om personerna t.ex. hur vidrig Eriks pappa är när han muntert talar om för Erik hur mycket stryk han ska få.
Personbeskrivningarna i boken tycker jag är bra. Jag såg personerna framför mig. Slagsmålen är väldigt utförligt beskrivna. Man känner nästan slagen själv. Även alla skador som uppstår under slagsmålet såg jag framför mig.
 

 
Jag tycker att man får veta väldigt mycket om pappan. Inte bara hur han ser ut, utan även hans sätt att vara och bete sig. Även Eriks mamma får man sig en uppfattning om, även fast det inte står så mycket om henne i boken. Hon verkar vara snäll, men inte våga säga till sin man, för jag tror knappast hon tycker det han gör är bra. Hon hjälper ju Erik på ett sätt genom att sätta honom på en internatskola, så han slipper träffa sin pappa.
Man får en viss uppfattning vilken tid det är genom små detaljer, t.ex. att han först går på Läroverket, som ej finns längre.
Vi får också veta att Erik går på Stjärnsberg några år, och får därigenom en uppfattning om hur lång tid som går.
Jag tycker att boken var himla bra, men också väldigt hemsk och  intressant, för vad jag har hört om boken så är det till en viss del en självbiografi. Jag kan inte förstå hur man kan ha det så som Erik har det. I slutet hoppas nog de flest att Erik ska hämnas ordentligt på sin pappa. Kanske t.o.m. döda honom. Fast det kanske inte vore så bra, för då kan inte Erik sätta dit sin pappa för det han gjort utan att åka dit själv för misshandel. Dödar han sin pappa skulle han bara få sitta i fängelse, där hans pappa egentligen skulle ha suttit.