Tillbaka

Hinduism och Buddhism - en jämförelse
- arbete i religion vt 1997
 

Innehållsförteckning

Inledning
Ursprung
Världsbild
Kulten
Livet inom religionen
Geografisk spridning
Mina tankar
Litteraturförteckning
 

Inledning

Eftersom jag själv har svårt att tro på annat än vad vetenskapen säger tycker jag det är extra intressant att lära sig om andra religioner än den man alltid blir påmind om i Sverige. Ju mer man lär sig hur andra människor tänker och tycker desto lättare blir det att förstå dessa, även om de inte tror likadant som en själv. Att olika människor tror som de tror är nog en fråga om i vilken anda man är uppfostrad.

Detta arbete handlar om hinduism och buddhism. Det innehåller fakta blandat med mina egna tankar och funderingar. Det är alltså fråga om en till stor del subjektiv bedömning.

Min struktur på arbetet kan kanske tyckas vara lite rörig om man tar sig en snabbtitt.
Men anledningen till det är att strukturen är gjord på ett sätt så att arbetet skall få en karaktär av jämförelse istället för ren fakta.
Hade det bara varit fråga om att presentera fakta hade jag kunnat skriva om religionerna var och en för sig. Jag har nu istället valt att göra alltsammans i ett, vilket först kan tyckas vara en salig röra.
Jag har valt några stora rubriker under vilka jag skrivit om de båda religionerna. Under varje huvudrubrik har jag börjat att skriva om hinduismen på det området. Därefter har jag avhandlat buddhismen med det föregående avsnitten om hinduism som grund.
Anledningen till att hinduismen får stå som grund är att den är den ursprungliga religionen, ur vilken buddhismen växt fram.
Jag utgår således från hinduismen och betraktar buddhismen efter det.

Efter de förutsättningar jag haft har jag försökt göra ett så bra arbete jag kan. Jag hoppas att de uppfyller de ganska höga krav som ställts, om inte så hoppas jag i alla fall att det skall vara en både rolig och intressant läsning för alla Er som tar er tid att läsa detta.

                                                                                                                                                      Christer Sjöberg
 
 

Ursprung

Hinduism
Hinduismen har ingen speciell instiftare. Den har växt fram under lång tid och är, om man skulle beskriva det kortfattat, en religion som växt fram ur två olika folkslags religiösa föreställningar.
Att kalla hinduismen för en religion är egentligen fel. Det är istället många religioner som tillsammans har mycket gemensamt.
Detta var en enkel beskrivning av hinduismens ursprung. Jag skall därför försöka mig på att förklara ämnet lite mer detaljerat.

Två folkslag - en religion
Från början beboddes indiska halvön av ett mörkhyat folk som kallades dravider. Det fanns en högt utvecklad kultur i landet som senare kommit att kallas Induskulturen.
Någon gång mellan 2000 och 1500 f Kr kom från nordväst ett indoeuropeiskt krigarfolk kallat arier. Dessa erövrade snabbt stora delar av landet och blev dravidernas härskare.
Så småningom smälte ariernas och dravidernas religioner samman till en. Jag tror att mycket i religionen utformades på ariernas villkor. Ett bevis på det är hur kastsystemet utformades.
Omkring 1000 f Kr infördes detta system som gjorde skillnad mellan olika folk. Folket delades upp i fyra stora kast, som senare kommit att förgrenas i tusentals. Generaliserat kan man säga att arierna tillhörde den övre delen och draviderna den undre i kastsystemet.

Heliga skrifter
Källorna inom hinduismen omfattar en rad skrifter från skilda tider. Skrifterna är av två slag, dels de som betraktas som kanoniska, dels de som inte tillskrivs kanoniskt bindande karaktär. De kanoniska texterna sammanfattas i begreppet Ve´da. Hit räknas de fyra sam´hitas: Rig-veda, Sama-veda, Ya´jur-veda och Athar´va-veda.
Till den kanoniska litteraturen hör även Bra´hman-texterna och Upanisha´derna.
Samtliga av de kanoniska texterna är från tiden före Kristus.
Förutom de kanoniska texterna finns en rad andra heliga skrifter, som alla kan dateras till tiden omkring vår tideräknings början. Till dessa skrifter hör bl.a. Mahabha´rata, som är världens största diktverk med mer än 100 000 verser. Den betydelsefullaste delen av Mahabha´rata är Bhagavadgi´ta, som handlar om guden Krishna.
 

Buddhism
Från början var buddhismen en hinduisk inriktning. Den var en av de heterodoxa riktningar som uppkom i Indien på 500-talet f Kr. Tillslut blev denna inriktning så stor att den numera räknas som en egen religion.
Numera är buddhismen uppdelad i två huvudinriktningar, Hinayana (eller Theravada) och Mahayana.

Buddha - instiftaren
Buddhismen är, till skillnad från hinduismen, en stiftad religion. Dess uppkomst kan hänföras till en historiskt gripbar upphovsman.
Stiftarens egentliga namn var Gau´tama Siddha´rtha. Han föddes enligt de flesta forskarna omkring 560 f Kr i nordöstra Indien (dog omkring 480 f Kr). De astrologer som ställde barnets horoskop vid födseln påstod att han antingen skulle bli en mäktig furste eller fly världen och bli munk. Hans fader fruktade det senare och omgav därför sin son med all tänkbar lyx för att han inte skulle vilja fly världen.
En dag hände det som inte fick hända. Prinsen gjorde en olovlig utflykt tillsammans med en tjänare. Han kom under utflykten för första gången i kontakt med död och lidande, då gud vid fyra tillfällen visade sig i skepnader som en åldring, en sjuk, ett ruttnande lik och en asket.
Till följd av dessa upplevelser började prinsen fundera på hur människan skulle göra föra att frigöra sig från det lidande, som han nu upptäckt att det fanns. Han bestämde sig till slut för att bli asket. Under flera år späkte han sig, men den upplevelse han väntat på infann sig inte.
Siddhartha hade nu prövat de två kroppsliga ytterligheterna: sinnliga njutningar och den hårdaste askes. Han insåg att ingen av dessa ledde till målet - befrielsen. Det måste, menade han, finnas en medelväg.
Så en natt när Siddhartha satt under ett fikonträd fick han plötsligt klart för sig hur allt hänger samman: Det är livstörsten som är upphov till allt lidande. Om man kan döda sin livstörst blir man kvitt återfödelsen. Han blev nu en buddha, som betyder den upplyste.
Efter denna upplevelse funderade Buddha på om han skulle behålla sin insikt för sig själv, vilket räckte för att han själv skulle nå nirvana. Han bestämde sig till slut istället att börja predika sin lära för att hjälpa andra människor att nå nirvana.

Heliga skrifter
Buddhismens viktigaste källor är de kanoniska skrifter som ingår under namnet Tipi´taka, de tre korgarna. Denna skriftsamling sammanställdes omkring 200 år efter Buddhas död.
Innehållet kretsar kring Buddhas lära, regler för munkarna, frågor om befrielsen, kosmologiska frågor etc.
Det nordbuddhistiska Mahayanas skriftsamling omfattar dessutom en rad andra skrifter.
 

Världsbild

Hinduism
Enligt hinduisk tro är livet som ett kretslopp. När man dött föds man på nytt. Målet för en hindu är att lämna detta kretslopp och förenas med världssjälen. För att nå dit kan man göra på många olika sätt.

Livets mening
För en hindu är livets mening att uppnå moksha. Det innebär att man blir fri från själavandringen och därmed sammansmälter med brahman (världssjälen). Man föds alltså inte på nytt efter sin död utan kommer istället till en motsvarighet till den kristna himlen. Det upplevs som en frihet.
En liknelse till moksha är när regndroppen faller ner i floden och förenas med dess vatten. Regndroppen skall således symbolisera den ensamma själen (atman) medan floden symboliserar brahman. Atman är egentligen en del av brahman.
För att nå moksha krävs en god karma. En persons karma är resultatet av hur denne levt under sitt liv. Har man levt ett, enligt hinduismen, bra liv får man en bra karma medan karman blir sämre om man levt ett sämre liv.
Hinduerna menar att de som har en bra karma skall komma att födas i en hög kast i sitt nästa liv. Man förnekar på så sätt att kastsystemet vore orättvist. Är man född i en lägre kast får man alltså skylla sig själv. Det är en hård, men rättvis, bestraffning för hur man levt i sitt förra liv.

Vägen till Moksha
Eftersom hinduismen är en tolerant religion som inte har så strikta regler om hur människorna skall tro finns det ett flertal sätt att nå moksha:
• Jainismen är den sk ickevåldsvägen som ibland, precis som buddhismen, räknas som en egen religion. Precis som buddhismen vägrar jainisterna erkänna Vedas auktoritet. De anser att det inte finns några gudar som kan hjälpa människorna, vilket i detta avseende närmast gör jainisterna till ateister. Det viktigaste för en jainist är att leva hederligt, kärleksfullt och respektera allt som lever. Den värsta synden anses vara att döda en annan levande varelse.
Vägen till befrielse är lång och präglad av stränga regler. Jainisten har att i sitt dagliga liv följa de fem buden: icke döda, icke stjäla, icke ljuga, icke leva i okyskhet samt att icke vara girig.
• Hängivenhetens väg, Bakhati, är den inriktning som ligger närmast västvärldens Hare Krishna-rörelse. Som namnet antyder är det guden Krishna (alltså Vishnu) som är viktigast. Man upprepar gudens namn, sjunger lovsånger till hans ära osv.
• De goda gärningarnas väg innebär att man är kärleksfull mot sina medmänniskor och hjälper den som behöver hjälp. Man skall inte ljuga, stjäla eller skada någon levande varelse.
• Kunskapens väg är den sk intellektuella vägen, som mestadels tillämpas av de lärda. Genom att studera de heliga skrifterna och genom tankearbete kan man komma till slutlig insikt, som leder till befrielse och förening med Gud.
• Försakelsens väg innebär att man frivilligt väljer att leva ett fattigt liv. Man undviker all jordisk njutning och glädje och inriktar sig helt på att förstå och uppleva det andliga och på så sätt utveckla det gudomliga inom sig själv.
• Yoga, som för västerlänningar har blivit en populär träningsform, är om det tillämpas utifrån sitt ursprungliga sätt något mer än att bara få en vältränad kropp. Det sägs att man genom att öva sin kropp och sina sinnen till fulländning utvecklar maximal förmåga till koncentration och till djupa andliga upplevelser. Målet med yoga är följaktligen att få kontakt med Gud under denna akrobatiska meditationsform och sedan förenas med denne. Sker detta har man upplevt moksha och återfödandets kedja är bruten.

Buddhism
Hinduismens bild av livet som ett kretslopp finns även inom buddhismen. Även buddhisterna vill lämna detta kretslopp. Skillnaden är vägen till befrielsen.

Vägen till Nirvana
Det finns en stor skillnad mellan hinduismen och buddhismen på en punkt - gudarna. Buddha menade att det inte fanns några gudar som kunde hjälpa människan till befrielse. Det är alltså upp till varje individ att på egen hand försöka nå slutmålet nirvana. Inom buddhismen föreställer man sig nirvana snarast som ett tillstånd, vilket ibland bildligt beskrivs som en plats.
Nutidens buddhister eftersträvar inte nirvana till varje pris. För många är själva strävandet efter målet viktigare än målet självt. Når man inte målet i detta liv samlar man i alla fall på sig en bra karma och kan kanske födas till munk i sitt nästa liv (jfr hinduism).
Hur gör man då för att nå nirvana?
Alla kan nå nirvana, men inte nödvändigtvis efter detta livet. Man måste nämligen vara munk. Munkarna svarar själva för sin frälsning och kan inte få hjälp av några gudar. Endast en stark koncentration på rätt liv kan göra att man når frälsningen. Man måste genom meditation bli medveten om innebörden i de fyra sanningarna, vilka utgör den första punkten i den åttafaldiga vägen. För att nå nirvana måste man följa denna. Den åttafaldiga vägen symboliseras av ett hjul, vilket kallas lärans hjul och har åtta ekrar, som motsvarar de åtta punkter man måste följa.
De fyra sanningarna är följande:
• Allting i tillvaron är lidande.
• Lidandet uppstår ur begäret, som binder människan vid tillvaron och därmed leder till ett ständigt kretslopp (samsara) av återfödelse och död.
• Lidandet kan bringas upphöra genom att begäret övervinns.
• Detta uppnås av den som följer den åttafaldiga vägen, vilken leder till insikt om livet och slutligen ingående i nirvana.

Inom mahayanabuddhismen är det inte bara munkar som kan nå frälsning. De menar att vem som helst kan bli frälst. Vidare tror de i motsats till den klassiska theravadabuddhismen att man kan frälsas genom andras gärningar. Mahayana kritiserar Theravada på den punkten och beskyller denna inriktning för att vara egoistisk.

Själen
Till skillnad från hinduismen har människan, enligt buddhismen, ingen oföränderlig själ som bär hennes egenskaper genom återfödelserna. Allt man består av är dödligt: kroppen, känslorna, intrycken, viljan och medvetandet.
Vad individen för med sig vid en eventuell återfödelse om det inte finns någon själ har jag mycket svårt att förstå. Det kan ju knappast vara några organ eller annan materia från den tidigare kroppen.
Själv ser jag detta som ett typiskt religiöst påstående, där man inte på ett sakligt sätt försöker se till verkligheten. Detta är bara ett i raden av religiösa hokus-pokus-påståenden som understryker att all typ av religion är en flykt från verkligheten. Det som ännu inte är bevisat behöver man väl inte till varje pris försöka hitta på onaturliga förklaringar till? Kan man inte försöka inse att man inte kan få svar på allt utan att stoppa in en Gud i alla svarta hål?
Denna moralpredikan betyder inte att jag inte respekterar den stora majoritet av världens befolkning som inte är ateister eller agnostiker. Det betyder bara att det för mig ter sig som ett obegripligt sätt att se på livet.
 

Kulten

Hinduism
I många religioner, t.ex. inom kristendom och islam, har man bara en enda gud att tillbe. I hinduismen däremot är denna gudomlighet uppdelad på ett stort antal gudar med olika uppgifter. Det finns några gudar som alla hinduer känner till, men det finns ännu fler små, lokala gudar.

Gudar
Inom hinduismen talar man ofta om de tre stora huvudgudarna. Dessa är Brahma, Vishnu och Shiva.
Brahma är en viktig gud med numera obetydlig kult. Alla hinduer känner till denna skapargud, som ofta förekommer avbildad på de gudabilder som finns överallt. Trots detta har Brahma alltså blivit mer eller mindre bortglömd och kanske för många obetydlig.
Enligt legenden är Brahma skapelsens herre. Det var han som gav liv åt växter och djur.
Den numera dominerande guden är Vishnu, världsuppehållaren. Vishnus anhängare menar att det är han som är den kraft och energi som finns i allt som lever och är till. Vishnu är allt, världssjälen och utan honom skulle ingenting finnas till.
Vid sidan av Vishnu är Shiva den viktigaste guden. Shiva kallas ofta världsförstöraren. Han är den förbindande guden, men också den som övervinner döden, dvs den frälsande och hjälpande guden. Han framträder även som den store fruktbarhetsguden.
Kort sagt skulle man kunna säga att Shivas alla motstridiga egenskaper förenade är allt det som finns inom varje enskild individ. Både gott och ont.
Att både Brahma, Shiva och många gudar med dem betraktas som skapargudar kan låta som ännu ett sk hokos-pokus-påstående, eftersom hinduismen samtidigt menar att världen inte har någon skapare och alltid har funnits.
Jag tolkar det inte som att dessa gudar skapat världen, men de har kanske skapat det som finns i världen, i alla fall under vår tidsepok. Man skulle kanske kunna säga att de är som vaktmästaren på en skola. Denne har (vanligtvis) inte byggt skolan utan är bara anställd för att se till att allt sköts och gör endast småjusteringar.
Notering: Jag tycker inte att liknelsen mellan vaktmästare och gudar bör göras i motsatt riktning. Att likställa vaktmästare med gudar torde ses som ett överdimensionerat krav med tanke på deras löner. Att öka arbetsbördan så drastiskt tror jag dessutom inte att facket skulle gå med på...

Gudsdyrkan
Böner till gudarna behöver inte nödvändigtvis ske på speciella platser. De flesta familjer har ett altare med små statyetter av gudar, blommor, rökelsestickor, färggranna gudabilder mm där familjen kan samlas och be.
I byarna finns ofta små enkla tempel dit många besökare kommer varje morgon och vid speciella tillfällen. Kanske vill man tacka någon gud för något särskilt, eller delta i den sk pujan. Många offrar också till gudarna i templen.
Tempelkulten är mycket olika utformad, från enkla riter till omfattande och påkostade ceremonier.

Templens stad är, framför alla andra, hinduernas heliga stad Varansi, i vars närhet omkring 1500 tempel finns att skåda. Det är dock inte templen som gör staden helig. Det är den heliga floden Ganges som ringlar genom staden. Många vallfärdar hit för att få bada och dricka av vattnet. Enligt hinduismen är Ganges ingen vanlig flod. Den påstås vara en gudarnas (Moder Ganges) gåva till människorna.
De flesta hinduer vill bli kremerade vid floden efter sin död. De vill sedan att askan i deras kropp skall blandas med flodens vatten såsom atman förenas med brahman.

En annan, för hinduer, helig stad är Madurai. I Madurai finns ett mer än tusen år gammalt tempel som är ofantligt stort. Flera hundra meter på både längden och bredden. I templet finns många gudabilder, av vilka de flesta föreställer Shiva. Madurai är därför huvudorten för Shiva-dyrkarna.

Högtider
Hinduismen har ett stort antal religiösa högtider. Tre av dessa räknas som de viktigaste:
• Holifesten är en glad och festlig högtid till minne av Krishna, som var guden Vishnu i mänsklig gestalt. Högtiden präglas av olika bus och practical jokes. Detta eftersom Krishna sägs ha varit en riktig skämtare i sin ungdom.
• Divalifesten är en hinduisk motsvarighet till kristendomens nyårshelg. Människor samlas och ger varandra paket. Smällare och raketer avfyras på gatorna.
Divalifesten firas till minne av rikedomens gudinna Lakshmi.
• Dasera firas till gudinnan Durgas ära och pågår under 10 dagar.
 

Buddhism
I buddhismens ursprungligaste form saknades tron på gudar. Detta är kanske den största skillnaden mot hinduismen. Det gör också att kulten mellan dessa två religioner i många avseenden skiljer sig mycket ifrån varandra.

Gudar - finns de?
Buddha förnekade att det existerade några gudar. Det blev därför onödigt att bedja eller offra när det inte fanns någon gud som kunde hjälpa. Han menade att människans största mål är att nå nirvana, och vägen dit får man finna själv. Det finns inga gudomliga genvägar.
Buddha förnekade inte att det fanns ”gudomliga makter” och andar i tillvaron, men de var svaga och kunde inte befria människorna från återfödelse.
Vad skillnaden mellan en gud och en gudomlig makt är kan jag inte förstå. En gud är i alla fall för mig en gudomlig makt och tvärtom.

Eftersom inga gudar finns inom buddhismen skulle man kanske tro att kulten var obetydlig. Så är dock inte fallet.
Från början däremot, var kulten tämligen enkel. På ny- och fullmånedagar samlades munkarna till bikt. Lekmännen åhörde recitationer av de heliga texterna och lyssnade till munkarnas predikningar. Troligen deltog lekmännen även i traditionella hinduiska riter.
När Buddha dött spreds delar av hans kropp som bränts till aska till olika tempel och med tiden utvecklades en omfattande relikdyrkan.
Numera har statyetter och bilder av Buddha blivit vanligt. Även offer förekommer. Till skillnad mot hinduismen är avsikten med detta inte på något sett att få hjälp av högre makter. Avsikten är att hedra.

På ett sätt skulle man kunna likna Buddhas betydelse för buddhister vid hinduiska gudars betydelse för hinduer. I det avseendet att båda dessa är normgivande för hur människorna skall leva.
I Buddhas lära finns det mycket som inte stämmer överens med hinduismen. Buddha riktade bl.a. indirekt kritik mot hinduismen enligt följande:
• Alla människor är lika mycket värda. Ett kastsystem är därför fullständigt orimligt.
• Eftersom offer till gudarna är onödigt, kan inte brahminernas roll att ensamma behärska offerritualerna finnas. Brahminerna är därför inte viktigare än någon annan människa.
• All bilddyrkan är onödig, eftersom det inte finns några gudar som kan hjälpa.
• Eftersom det inte finns några gudar är även offer onödiga.
Med tiden har dock offer kommit tillbaka, men ett annat syfte. Blodiga offer, dvs djuroffer är dock fortfarande otänkbart.

Högtider
Inom buddhismen finns, till skillnad från hinduismen, bara ett fåtal högtider. Den viktigaste av dessa heter Vesak och firas fullmånedagen i april/maj. Det är enligt legenden dagen för Buddhas födelse, upplysning och död.
Även alla andra fullmånedagar är högtidsdagar. Då går man till ett tempel eller en stupa för att offra och meditera inför Buddhas bild.
 

Livet inom religionen

Hinduism
Eftersom hinduismen ofta sägs vara många olika religioner kan även livet skilja mycket mellan olika hinduer. Mycket har hänt med åren, men det finns vissa saker som förenar alla hinduer. Det är uppfattningen att Veda är en helig skrift, tron på själavandring och föreställningarna om atman-brahman samt strävan efter frälsning, moksha.

Etik
Något av det viktigaste för så gott som alla hinduer är att man inte får släcka något liv. Många är därför vegetarianer. De mest extrema på den frågan är jainisterna som jag tidigare redogjort för. Dessa är så extrema att de ibland räknas som en egen religion, på samma sätt som buddhismen.
Inom hinduismen finns ett antal oskrivna regler som de flesta hinduer anser att man bör följa:
• Offra och be till gudarna
• Delta i religiösa fester och riter
• Lyda föräldrar och visa vördnad för ålderdom och visdom
• Vara hjälpsam och solidarisk mot andra inom samma familj och kast
• Icke dricka alkohol
• Icke ljuga
• Icke stjäla
• Icke skada eller döda något levande väsen (därav vegetarianismen)

Kaster
Redan någon gång omkring 1000-talet före Kristus började kastsystemet ta form.
Från början delades befolkningen in i fyra grundkast. Dessa var präster (brahminer), krigare (kshatriya), bönder (vaishya) och tjänare (shudra). Med tiden har dessa mynnat ut i tusentals mindre kast, men fortfarande ingår alla i något av de fyra kasten.
Redan år 1950 antogs i Indiens grundlag att all diskriminering på grund av kasttillhörighet var förbjudet. Kastsystemet avskaffades alltså officiellt för nästan 50 år sedan. Trots det lever det kvar hos de flesta indier. I storstäderna har det dock inte samma betydelse längre, men på landsbygden har inte mycket förändrats i detta avseende på 50 år.
Kastsystemet är ett stort problem för många. Man föds in i ett kast och kan inte lämna detta.
Kasterna beblandar sig oftast inte med varandra mer än nödvändigt. För de flesta som tillhör de högre kasten vore det otänkbart att t.ex. gifta sig med någon från ett lägre kast.
Människorna i de lägsta kasten är, eller har i alla fall varit, utstötta ur gemenskapen. Ibland har de kallats kastlösa. Under de senaste årtionden har förhållandena för dessa förbättrats. Förbättringen är kanske delvis ett resultat av folkkämpen Mahatma Gandhis tidigare starka engagemang för de lågkastiga. Han kallade dessa för harijans, som på svenska betyder Guds barn. Den benämningen används nu allmänt i Indien.

En fråga som är relevant när det gäller kasterna är varför dagens hinduer som lever i ett mer och mer civiliserat Indien kan förneka orättvisorna i kastsystemet.
För att få svar på den frågan får man gå tillbaka långt i tiden. Närmare bestämt till en vedaberättelse som förklarar kastsystemet. Så här lyder texten:
”Människorna skapades av guden Brahma. Från gudens huvud sprang de ädla prästerna fram. Från armarna kom krigarna medan bönderna skapades ur de kraftiga låren. Tjänarna och slavarna bildades ur de tjänande fötterna.”
Detta är beviset, menar många, för gudarnas vilja.
Jag som är ateist tror inte att det var någon gud som skrev denna berättelse. Antagligen var det förfäderna till de som nu tillhör de högsta kastet, brahminerna (dvs arier), som skrev detta. De drog på så sätt nytta av de lägre kastens gudsdyrkan. För vem vill sätta sig emot guds vilja?
Jag tror alltså att det var ett ovanligt fult trick av arierna för att på ett ”legalt” sätt ta makten. På den punkten kan paralleller dras till Hitler som påstod att den vita rasen var bättre och mer värd än andra. Hitler sa det dock rakt ut och försökte inte, som arierna, övertyga sina motståndare.

En annan anledning, som kanske anses som den viktigaste, till varför det inte skulle finnas någon orättvisa i kastsystemet är den som bygger på tron om karma och återfödelse. Hinduerna menar att de som återfinns i de lägre kasten och har det svårt helt enkelt får skylla sig själva. Har man levt ett dåligt liv får man betala för det i sitt nästa. Det är ett system som är hårt, men enligt hinduerna rättvist.

Buddhism: Theravada
Theravada är den ursprungliga formen av buddhism. Den anses lite hårdare och svårare än många av de nya riktningarna, bl.a. Mahayana.
Inom theravadabuddhismen tror man att bara munkar kan nå nirvana.

Lekmannens liv
Livet för en lekman är inte alls detsamma som för en munk. Målet för alla munkar är att nå nirvana. För att nå dit krävs vissa saker som inte ”vanliga” människor anses klara av. Det betyder inte att de som inte är munkar kan bete sig hur som helst. De måste samla på sig en god karma för att om möjligt återfödas som munk i sitt nästa liv. För att klara av det krävs, förutom goda handlingar, att man följer ”de fem buden”.
Dessa kan liknas vid kristendomens tio budord. Båda har ju faktisk i slutänden samma funktion. Följer man buden kommer man så småningom till det paradis som i kristendomen kallas himlen och i buddhismen nirvana.
De fem buden är:
• icke döda
• icke stjäla
• icke leva sexuellt lösaktigt
• icke ljuga
• icke använda berusningsmedel

Munkens liv
Till skillnad från både hinduismen och den mer närbesläktade mahayanabuddhismen har munken en större betydelse inom Theravada. Anledningen till det är antagligen att man kan bli frälst i de båda förstnämnda utan att vara munk. Men för theravadas bekännare spelar alltså munklivet en central roll.
Det största målet för en munk inom Theravada är som sagt att nå nirvana. Det är ingen lätt uppgift. Först och främst måste han följa den åttafaldiga vägen, vilket i alla fall för mig inte låter som någon jättestimulerande uppgift. Bland annat måste han följa dessa regler:
• leva i celibat
• inte äta efter middagstid
• inte ägna sig åt världsliga nöjen
• inte sova i bred säng (!!!???)
• inte ta emot guld, silver eller pengar

En viktig uppgift för munkarna är att vara förebilder för folket. Eftersom de blivit munkar måste de ju levt ett mycket gott liv tidigare. Inte konstigt alltså att folket ser upp till dessa. Skulle man göra en liknelse med västvärlden och Sverige så är munkarna här ersatta av bl.a. idrottsstjänor. Dessa är ju faktiskt mer eller mindre förebilder för de flesta. För hur många har väl inte drömt om att bli en ny Björn Borg, Ralf Edström eller Thomas Ravelli?
Liknelsen mellan Thomas Ravelli och en munk skall inte ses som ett påhopp p.g.a. dennes flintskalliga och därmed i vissa avseenden munkliknande huvudsvål. Det är på helt andra grunder jag gjort den liknelsen. Ett förtydligande bara.

Att munkarna skall vara förebilder innebär inte att de bara går omkring och berättar hur duktiga de är och att alla borde vara som dem. En viktig funktion är att hjälpa människor med olika saker. När något betydelsefullt inträffar, t.ex. när någon gifter sig, föds eller dör kommer ofta en munk till hemmet och läser ur de heliga skrifterna.
Även politiskt har munkarna en viktig funktion. De företräder ofta de som har det svårt och försöker stoppa den alltmer ytliga njutningen, såsom pengar och ”onödiga” ägodelar.
En del munkar kan till och med offra sina liv för att på så sätt få uppmärksamhet, och därmed få människor att lyssna till deras budskap.

Mahayana
Ur buddhismens ursprungligaste form har flera olika riktningar framträtt. Den största och mest betydelsefulla av dessa är Mahayana. Den stora skillnaden mellan Mahayana och det ursprungliga Theravada är att Mahayana erbjuder alla frälsning efter detta livet - inte bara munkar.

Skillnader mot Theravada
Precis som Buddha bröt med hinduismen har Mahayana brutit med den ursprungliga Theravada. De har dock samma grundtanke och anser sig båda representera den rätta tolkningen av Buddhas lära. Den största skillnaden mellan dessa är naturligtvis frågan om vilka som kan nå nirvana. Mahayana betyder det stora fartyget, vilket skvallrar om deras generositet jämfört med Theravada. Inom Mahayana kallar man Theravada för Hinayana. Det betyder det lilla fartyget (som bara har plats för munkar). Theravadas bekännare använder dock inte det namnet. De menar ju också att alla når nirvana så småningom.
Mahayana bryter även på andra punkter:
• De menar att människan har en själ
• De anser att Buddha är gud
• De tror att man kan frälsas genom andras insatser. De som kan hjälpa till med detta är bodhisattvas, en form av helgon.
Eftersom denna form av hjälp inte förekommer inom Theravada utgör det en stor del av den kritik som riktas av Mahayana. De anser att Theravada på den punkten är en egoistisk riktning av buddhismen.
 

Geografisk spridning

Hinduism
Hinduismens geografi är inte lika komplicerad som buddhismens. Det beror till största delen på att hinduismen aldrig sysslat med mission i den omfattning som buddhismen gjort.
Det är bara i Indien (som dock har många invånare) och i några omkringliggande länder som hinduismen är den ledande religionen.
De flesta länder i Indiens geografiska närhet bekänner sig numera till buddhismen.
Ungefär 300 f Kr och tusen år därefter var hinduismen i Indien nere i en liten svacka och buddhismen var den dominerande religionen. Men numera har som sagt hinduismen återfått sitt starka fäste i ursprungslandet. Över 80 % av dess befolkning är hinduer, medan bara några få procent är buddhister.

Buddhism
Att man inte kan bli profet i sitt eget land är ett gammalt ordspråk som stämmer in på båda Jesus och Buddha. I Israel är det idag inte många som är kristna. De flesta bekänner sig till judendomen, Jesus ursprungliga religion. Samma sak har hänt med Buddha. Hans religion har även den blivit mycket stor, men inte i hans hemland Indien.

När Buddhas lära dominerade i Indien
Ungefär 200 år efter Buddhas död erövrade en man vid namn Asoka i stort sett hela Indien. Han blev en kraftfull kejsare och gick över till buddhismen. Även om hinduismen fortfarande hade ett starkt fäste på sina håll, började buddhismen allt eftersom tiden gick bli Indiens största religion. I mer än tusen år var buddhismen dominerande i Indien. Efter dessa tusen år började den tiden lida mot sitt slut. Detta p.g.a. att hinduismen började expandera igen. Snart var de flesta indier hinduer igen.
Buddhismens nedgång på hemmaplan betydde inte religionens slut och öde. Under storhetstiden i Indien hade missionärer sänts ut till länderna österut ända till Stilla havet för att locka anhängare. Det hade lyckats ganska bra. I stort sett alla länder öster om Indien var nu buddhistiska medan landet som själv var källan till religionen bara hade ett fåtal anhängare av Buddhas lära.
Senare blev också det stora landet i norr, Kina, buddhistiskt.
 

Geografisk spridning

Mina tankar

De flesta av mina tankar och funderingar kring dessa religioner har jag framfört i huvuddelen av detta arbete. Under denna rubrik har jag därför valt att tycka till om dessa religioner i ett större perspektiv.
Jag tycker alla religioner i grunden har samma mål och inriktning - leva gott och nå paradiset. Det centrala är tron på Gud.  Det är kring dessa frågor jag här nedan har diskuterat.
Eftersom dessa frågor genomsyrar alla religioner har jag skrivit detta ur till största delen allmänreligiöst perspektiv, med tonvikt ur det indoeuropeiska.

Både hinduismen och buddhismen skiljer sig ganska mycket från de semitiska religionerna, varför jag tycker det är intressant att lära sig även hur de tänker och tycker.
Synen på livet är nog det tydligaste som skiljer de semitiska religionerna från de båda indoeuropeiska. När t.ex. kristna tror att man har ett liv och sedan kommer till himlen, menar indoeuropéerna att man som människa är fången i en sorts återfödelsekedja. Man måste leva gott för att bryta denna kedja och återförenas med världsaltet.
Jag tycker att det övergripande målet för en kristen och en indoeuropé är detsamma. Både vill komma till någon form av paradis. För att komma dit måste de leva ett gott liv. Skillnaderna är bara detaljer, t.ex. de olika föreställningarna om paradiset och sättet att komma dit.
Även om inte arbetet handlar om kristendom är det oundvikligt att komma in på det när man gör jämförelser.

Mina grundtankar om dessa religioner är desamma som jag har om alla religiösa samfund.
Jag anser att alla religioner är en flykt från verkligheten. Ibland är det kanske bra, men oftast ställer det bara till problem. Det jag menar med flykt från verkligheten är tron på Gud, som förenar alla religioner.
Min enkla filosofi är att människan har sina begränsningar. Det respekterar jag.
Religiösa människor däremot förklarar allt som inte vetenskapen har svar på med en Gud istället för att inse att vi sannolikt aldrig kommer få svar på vissa saker.
Höjden av religiös envishet är när religiösa människor hävdar att Gud ligger bakom olika saker trots att vetenskapen bevisat motsatsen.
Den kristna föreställningen om jordens skapelse är ett bra exempel på detta. Trots att varje normalt funtad människa tror på vetenskapens skapelseberättelse, finns det kristna fundamentalister som hävdar att skapelseberättelsen som den står beskriven i bibeln är sann till varje bokstav. Det är ju bara struntprat från människor som talar utan att använda sin vänstra hjärnhalva. Det är sådana människor som kan hävda att jorden är platt.
Att människor tror på en Gud kan jag respektera om de samtidigt kan ta till sig nya rön som inte kommer från deras religiösa ledare. Jag har bara svårt att förstå hur man kan tro på något så abstrakt. I själva verket tror jag att den Gud som många känner existerar kanske också gör det - inne i dem. Den kraften är i så fall inget som styr världen, utan en kraft som består av tankar och känslor inom varje troende människa. Med andra ord skulle man kunna säga att det då går omkring några miljarden olika gudar på jorden.

En annan religiös föreställning jag har svårt att acceptera är tron på en odödlig själ. De indoeuropeiska religionerna tror på återfödelse som på sikt leder till paradiset, medan de semitiska religionerna tror på ett paradis direkt efter döden.
För mig är själen en människas tankar och känslor. Dessa finns samlade i hjärnan och borde rimligtvis inte kunna överleva om hjärnan dör. Det är för mig lika självklart som att en hand eller fot inte lever vidare om resten av kroppen dör.
Eftersom jag förkastar tron på att själen på något vis skulle kunna överleva efter en människas död tror jag följaktligen inte heller att det kan finnas ett paradis.
Jag tror därför att det är helt onödigt att göra goda gärningar för att få det bra efter sin död. De goda gärningar man gör under sitt konkreta liv tror jag därför bara har positiva effekter innan man dör. Efteråt är en människas goda gärningar bara till nytta för de som fortfarande lever.

Källor

Natur och Kultur: ”Religion och liv” version II
Norstedts förlag: Focus 97
Microsoft: Encarta 96 Encyclopedia
Signum AB: ”Religionshistoria” av Olof Pettersson
Stenciler