Christer Sjöberg
NV1E
Nacka Gymnasium
George Orwell, 1984
- bokrecention av ovanstående bok ht 1997
Eftersom en innehållsredogörelse av boken förefaller
ointressant i detta sammanhang börjar jag direkt skriva om mina åsikter
och reflektioner kring boken.
Först måste jag medge att jag aldrig tidigare
läst en hel sciencefictionbok. Det var alltså en ny erfarenhet.
Jag tycker det var intressant att läsa om hur en person
tänkte sig samhället trettiosex år in i framtiden. Att
samhället sedan inte utvecklades riktigt som i boken är en annan
sak. Jag tror faktiskt inte att författaren Orwell var ensam om sin
framtidsteori under det sena fyrtiotalet då man efter ett just avslutat
världskrig hade en ganska oviss framtid för dörren. Det
samhälle Hitler skapade var ju i många avseenden likt Luftfält
1, samhället som beskrivs i boken. Han hann bara inte driva det så
långt.
Ett samhälle som det boken skildrar ter sig för
mig ganska orealistiskt och framför allt osannolikt. Jag är övertygad
om att en inhemsk revolution eller utländskt agerande skulle stoppa
en sådan utveckling innan den ledde till Luftfält1:s proportioner.
Som belägg för denna åsikt tycker jag det räcker att
åter igen nämna Hitler och Nazi-tyskland. Hitler blev till slut
stoppad, om än lite för sent.
När det gäller det sätt som boken är
skriven på tycker jag att handlingen i stort är bra och vid
flera tillfällen direkt gripande. Det som gör berättelsen
gripande är nog författarens sätt att skriva. Man lever
sig in i Winstons (huvudpersonen) situation och ser på saker som
händer från hans synvinkel, och de saker som händer är
tveklöst spännande.
Men jag finner inte allt vara bra i Orwells sätt att
skriva. De första åttio(!) sidorna, dvs en tredjedel av hela
boken, består i stort sett bara av en redogörelse för hur
samhället runt Winston är uppbyggt. Så lång bakgrund
borde inte behövas innan själva storyn börjar. Effekten
tror jag tyvärr blir att många som börjar läsa boken
slutar eftersom det helt enkelt bara är ett enda ältande. Ett
ältande som antagligen bara intresserar framtidsforskare. I mitt tycke
borde Orwell i allmänhet begränsa sig när det gäller
beskrivningar av alla de slag.
Ett utmärkt exempel på Orwells ältande är
hans beskrivning av hur språket nyspråk är uppbyggt. I
den översättning jag läst är denna beskrivning på
hela nio sidor. Den är dessutom inlagd som en bilaga i slutet av boken.
Synd, tycker jag, att boktryckeriet skall behöva trycka nio sidor
i onödan. För det är sannerligen onödigt i allra högsta
grad. Nyspråk beskrivs ändå titt som tätt inne i
själva berättelsen.
Anledningen till den långa och ständigt återkommande
beskrivningen av samhället tror jag är Orwells vilja att föra
fram sitt budskap. För det är säkerligen därför
Orwell skrivit denna något annorlunda bok. Det budskapet han vill
ge är att vi alla måste tänka till, för att undvika
att exemplet i boken skall bli verklighet. Rädslan som boken för
fram beror nog mycket på Europas ovissa framtid under slutet av fyrtiotalet,
då andra världskriget just slutat.
Orwell skulle lika gärna kunnat skriva sin vision som
en ren faktarapport om det bara hade handlat om att framföra sina
farhågor. Men i och med framförandet i skönlitterärt
pocketformat når han ut till vanligt folk, vilka är de som i
boken bidrar till Orwells skräckexempel.
Av texten i boken framgår inte att det är en
framtidsvision. Enda anledningen till att jag vet det är att det står
vilket år (1948) boken är skriven på bibliotekssidan.
Det faktum att boken heter och handlar om året 1984 gör att
man nu under tiden efter 1984 lika gärna kan tro att det är en
skönlitterär bok med historisk prägel. Nu vet ju dock de
allra flesta att Orwells farhågor inte slog in, varför vi med
den vetskapen kan räkna ut att boken är skriven före 1984.
Om någon däremot skulle hitta ett exemplar av boken, utan bibliotekssida,
i en avlägsen framtid vore det nästan omöjligt att avgöra
om det är en sciencefictionbok eller inte.
Det jag vill komma fram till med mitt resonemang är
att sciencefictionböcker ofta är skrivna på samma sätt
som historiska romaner. Skillnaden är utgångspunkten för
författaren. Historieböcker är till skillnad från
sciencefictionböcker skrivna med facit i hand. En iakttagelse värd
att notera.
För att slutligen kort sammanfatta vad jag tyckte
om boken vill jag påstå att det är intressant att läsa
om Orwells tankar. Min enda, men icke att förglömma, invändning
mot boken är Orwells ältande fram och tillbaka. Det hade varit
bättre att bestämma sig om boken skulle vara skriven i skönlitterär
eller faktamässig form, istället för att skriva någon
sorts blandning. För boken är sannerligen ingen pärla ur
skönlitterär synpunkt.